Älskade liv ♡
Så hoppas han blir lika nöjd. Kan tyvärr inte skriva eller lägga bilder då han faktiskt följer min blogg.
I fredags kom han hem vid tio tiden, vi myste hos mamma och det var tänkt som en övernattning och sen åka hem på morgonen men istället så slutade vi på förlossningen med pin värkar som gjorde mig sömnlös så fick sovdos och veta hur långt vi kommit i öppningsskedet så att säga. Fortfarande försöker jag still be strong men attans vad pinvärkar faktiskt gör ont.
Men helt fantastisk var han i fredags natt /lördag dag. Utan en blund sömn, trots att han började jobba sju på fredag morgon och sen körde bil ifrån Piteå till oss så sa han till mig att vila så han släppte av mig hemma så jag fick sova och han körde till Sandviken och bytte bil och ockelbo för att hämta pojkarna och umgicks med dom. Dom kom hem till halv tre och det var full fart utan en min ifrån han. Så älskad!
Igår var vi till farmor och farfar medans andreas tränade och idag har vi varit med roger medans pojkarna var på dagis.
Har aldrig skrattat så i hela mitt liv. Har fan fortfarande ont i magen. Fick liksom ligga på sidan så det inte blev någon olycka. Helt otroligt.
Nu är han på träning först innebandy och sen fotboll. Blev dubbel träning pga av innebandy match imorgon och fotboll pga cup i helgen så ett extra pass träning var ju bra.
Ska köpa oss ett varsitt gymkort och dra igång på riktigt så fort det blivit en normal vardag igen.
Jag är så avundsjuk på alla som får barn, det är nästan svårt att glädjas med dom när man mår så här.
Och även på alla som är på gymmet varje dag och vet att dom gör en skillnad för kroppen. Absolut kan man träna när man är gravid men med dessa foglossningar som jag har haft har jag inte velat risker något. Med vincent tränade jag konstant tre gånger om dagen dom första 15 veckorna sen höll jag mig till cykling på minst en mil om dagen till vecka 30 nästan. Sen var det bara att gå hem enligt läkaren så ingen träning och inget jobbande mer utan bara att ta det lugnt och vila.
