Somliga går med trasiga skor
Varför lever vi inte i en värld utan hat och en viss ideal..
sverige idag har alldeles för höga krav på oss människor,
ändå är det vi som sätter dessa..
Dessa krav som blir allt starkare med tiden, våra barn får det inte lätt.
den saken är klar.
denna vecka måste har varit på satans krav.
Först gick mobilen sönder, sen min bil och i torsdags åkte Andreas på fortkörningsböter 3200.
han som hellre kör 60 på en 80 väg.
Men snart är det en ny vecka med nya tag.
det hade kunnat vara värre.
vi lever ihop och ingen har gjort illa sig, livet är fortfarande på topp.
Jag har har idag funderat på varför människor skäms om att prata om sex.
jag älskar sex, jag älskar att prata sex och jag vet att jag skulle tycka om att skriva om sex.
men det är ju emot det normala.
jag menar jag är en kvinna med tre barn och en fin sambo, snacka om att göra stor succé om sex.
det går väl inte? Eller gör det?
Jag önskar alla människor fick uppleva bra sex för efter det förutom familjen finns det nog inget bättre.
kan någon säga mig varför det är så svårt att säga hej då.
hejdå till någon på jorden eller att faktiskt ta klivet och inse ett hejdå till någon som har gått vidare ifrån vår jord.
jag tycker detta är svårt.
min morfar lämnade oss för inte alls länge sen. Jag är fortfarande arg för att morfar lämnat oss.
jag kan bli arg på mormor att hon svarar i sin telefon.. (Morfar svarade alltid i hennes telefon i princip)
eller att han lämnade utan att träffa Julie. Han träffade dom andra guldklimparna.
han hade kallat henne prinsessa det vet jag. Han älskade sin barnbarn men han älskade sina barnbarnsbarn ännu mera. Det roliga med morfar var att han alltid sa att den dagen han går bort ska hn ligga i Ockelbo nära hans flicko trots hans egna barn bodde i Gävle samt barnbarn. men han ville ligga vid oss.
Vi hittade den mest perfekta platsen. Under ett trä, tre längder ner och längst ut på kanten. Där ligger du morfar nära vägen som du älskade. Haha han visste alltid avstånden på kilometern vad man en sa för platser. Han reste jämt och hade alltid gjort. Han mormor och husvagnen. Allting skulle ha hög klass. Mormor skulle aldrig ta på sig omatchande underkläder, morfar skulle aldrig sätta sig i en skit bil eller husvagn. Kläderna skulle vara märkes och hemmet en klass för sig.
jag minns när mamma berättade om fattigdomen när hon var yngre så fick hon ta med sig kompisarna hem och morfar gav dom kläder. hela, fina och rena.
Han hade en klädaffär har jag för mig, jag är inte säker på om han sydde själv men det tror jag. Dom senaste åren sydde han handskar som var prio ett men även mössor och halsdukar. Inget skit. Riktiga och ordentliga.
dom sista timmarna i hans liv kunde han aldrig kom i ro så då gjorde han nytta istället. Han satt med saxen i timmar för att han ha färdigt så han kunde sy någon dag, men så långt kom han tyvärr inte.
Dom ofärdiga handskarna finns kvar och allting är fortfarande ett frågetecken trots att du levde på övertid i 18 år.
Jag älskar dig min morfar.