att tappa och komma igen..

Någonstans mitt i allt detta tappade jag bort mig själv. Jag ler inte ens hälften så mycket, jag vet inte ens vad jag tycker om eller inte tycker om. För mig har allting handlat om barnen och Andreas för när dom mår bra mår jag bra.. men när andreas frågar vad mina intressen är så rycker jag på axlarna för ärligt talat så vet jag inte. 

Träningen har alltid legat på topp men inte ens det har jag ork för idag. Att gå till gymmet är pina och pest, men något jag självklart ska ändra på. Att se ut så här kan inte vara bra för någon människa och då har jag ändå en liten mage om man tittar på kurvan. 
Men det är mest rumpan och låren jag tycker allting har lagt sig på. Jag som alltid har haft en fin rumpa och idag ser jag ut så här. Inte okej för min del. Mina tuttar har alltid varit på plats och idag är dom så tunga att det är en pina att ha dom överhuvudtaget och sen att dom har sjunkit gör absolut inte saken bättre. Funderar på att låna pengar av pappa så jag får göra i ordning dom efter amningen.


Dansen är en livstil och den livstilen försvann för många årsen. När jag fick barn har det aldrig handlat om mig. Men idag så kanske man ska se skillnad på att vara flickvän, mamma och evelyn.  Det känns nog bara svårare att förklara än vad det egentligen är. 

Nu ska jag mysa med min familj ♡ 

Kommentera här: